2008-03-30

Sveaskog har den 5 mars 2007 presenterat en rapport framtagen av Svensk SkogsCertifiering SSC och FORAN Sverige AB. Rapportens uppenbara syfte är enligt vår åsikt att rentvå Sveaskog och öppna fältet för ytterligare avverkningar av värdefulla naturskogar i Norrbotten.

Uttrycket "oberoende" är det andra ordet som Sveaskog använder i sitt pressmeddelande. Enligt Svensk ordbok betyder ordet "som inte är avhängig (av ngn eller ngt) för sin förekomst, sitt handlande etc". Hur "oberoende" de anlitade konsulterna är i förhållande till sin uppdragsgivare går snabbt för vem som helst att få fram efter lite googlande. Att Sveaskog anlitat konsulterna tidigare och säkert också kommer att anlita framöver är ganska troligt. Uttrycket "man biter inte den hand som föder en" torde vara tillämpligt även i detta fallet.

Områden vilka vi i Naturskyddsföreningen har god kännedom om och som också nämns i den framlagda rapporten, är Svartberget vid gränsen mellan Arvidsjaur och Piteå kommuner samt Kursuvaara vid Kulmungi i norra delen av Övertorneå kommun. I bägge fallen handlar det om skogar med ett stort antal rödlistade arter.

Björn Mildh, Piteå har redan i december 2005 i brev till Olof Johansson på Sveaskog påpekat om Svartbergets höga värden.
Informationen om Svartbergets naturvärden har till Sveaskog levererats senare av Mats Karström, Vuollerim efter den kurs "Upptäck gammelskogen" som Naturskyddsföreningen m.fl. anordnade 2-3 september 2006. Brevet har gått till Lars-Erik Bergström på Sveaskog och är avsänt den 22 september 2006.

Informationen om Kursuvaaras naturvärden har även det gått till Lars-Erik Bergström den 21 november 2006, avsänt av Olli Manninen, skogsaktivist och en av Finlands främsta experter på tickor. I samma brev fanns också ytterligare information om Svartberget efter Olli Manninens inventering där.

Trots kunskapen som levererats till Sveaskog får konsulterna i sin rapport skriva om Svartberget "inga hinder för avverkning enligt nuvarande planering" och om Kursuvaara "Hänsynen är frikostig och huggning bör kunna ske enligt nuvarande planering".

Detta innebär att Sveaskog med berått mod är inställd på att låta ytterligare naturskogar med höga naturvärden gå till spillo. Våra exempel visar tydligt att den som läser rapporten om Sveaskogs naturhänsyn får vara mycket kritiskt mot resten av det som står i den.

Vad vet vi idag om de övriga 24 planerade avverkningarna och vad som döljer sig i naturvärden i dessa? Av dessa kommer enligt rapporten 23 st att utsättas för avverkningar i en eller annan form om Sveaskog väljer att följa konsultens rekommendationer.
Den 24:e då? Ja, Maniliden kom inte inventeraren fram till eftersom en privat vägbom stoppade framkomligheten. Tydligen hade inte inventeraren tillräckligt med tid att gå ett par kilometer? Kanske ett tecken gott som något på kvalitén på denna rapport!

Rapporten andas i övrigt idel lovord till Sveaskogs skogsbruk, och inte bara det! I ett slutord i rapporten berömmer konsulten Börje Drakenberg allt det som man har passerat, citat "vi har passerat en mängd nya hyggen utefter vägen, vilka vi alltså inte inventerat, men noterat att när det gäller trädgrupper och evighetsträd och allmän struktur såg det bra ut."
Sveaskogs konsult har alldeles rätt på en punkt, det är en mängd nya hyggen som dykt upp de senaste åren. Däremot är det inte den skönmålade bild som i övrigt framträder när vi tar oss en bit från allfartsvägarna, något som Björn Mildhs m.fl. mångåriga arbete i Pite älvdal tydligt visar.

Urpo Taskinen
urpo.taskinen@snf.se
070-629 58 02

• Pressmeddelande från Naturskyddsföreningen i Norrbotten den 7 mars 2007

• Hur "oberoende" är rapporten?

• Svartberget

• Kursuvaara (av Sveaskog kallat Kursunvaara)

• Sveaskogs pressmeddelandet 20070305