Naturskyddsföreningen i Norrbottens län
Krönika 2014-11-11
Grisen grymtar, åsnan skriar och den illvillige egoisten gnölar ständigt: ”Den där världsförbättraren lever inte som hon lär”. Det hörs på egoistens läte att han inte är bekymrad över att någon inte lever som den lär. Istället hör vi ett triumferande hånfullt tonfall. Man förstår att han blir lugnare när människor inte bryr sej. Trots att vi alla saknar anledning att vara lugna för framtiden, om inte människor – just precis – bryr sej. Han har svårt för världsförbättrare, men störs inte nämnvärt av världsförstörare. Troligtvis stör det egoistens världsbild att inte alla människor närigt söker vinna egna fördelar i allt de företar sej. Det måste gnaga och skava medvetandet att det finns andra, som inte sätter egen ekonomisk vinning, karriär, makt, prestige, bekvämlighet, materiellt välstånd, shopping och statusprylar som högsta prioritet.
Den som är med i shoppingyran, statusjakten och tillväxthetsen måste kanske hålla uppe skenet.
Men vem vet, kanske inte ens egoisten kan värja sej mot en gnagande insikt om miljökrisen. Är det så att det finns ett illa sargat miljösamvete någonstans långt därinne? Som måste dövas? Kanske är det därför som det är så viktigt att trycka ner och sätta dit den som gör något för miljön, så som egoisten sedan tidigare tryckt ner dem som strävat efter solidaritet?
Eftersom vi lever i ett ohållbart samhälle, vars grundläggande funktioner obönhörligen undergräver miljömålen och hotar leda till miljö- och klimatkollaps, så kan inte en enskild människa leva hållbart. Den som gör 100 bra saker, har samtidigt ofrivilligt och omedvetet gjort 1000 saker som är dåliga för miljön. Om den cyklar till jobbet, äter KRAV-mat och tvättar ansiktet med falkmärkt Bra Miljö Val-tvål, så har den säkert ändå helt omedvetet smort sitt eksem med hormonpreparatet cortison som läcker ut från reningsverket, köpt en dator med flamskyddsmedel som försvagar pilgrimsfalkens ägg, använt cykelolja som inte är nedbrytbar, köpt en mobiltelefon innehållande guld brutet i en Costaricansk regnskog och ätit ett kex från Norge bakat med fett från någon utrotningshotad val, eller kanske abonnerar på elektricitet från vindkraftverk med komponenter bestående av sällsynta jordartsmetaller brutna av slavarbetskraft i ett botaniskt oersättligt område i Afrika. Fast vi vet inte något om det. Får inte informationen. Eller så dränks fakta i mediaflödet. På inköpsrundan innebär ett enda val av vara, att medan du väljer ett pris, en prestanda, kanske formgivning och något som du anser är kvalitet, så har du även omedvetet valt arbetarnas lönenivå, arbetsmiljö, anställningsvillkor, platserna för utvinning av råvarorna, effekterna på biotoperna på platserna och på den omgivande miljöns vatten, luft, näringskedjor etc med eventuella följder för närboendes hälsa, för djurlivet och växtligheten. Du har likaså valt i vilka länder produktionen ska ske och vilken politik och vilka lagar som reglerar produktionens påverkan på miljön och tillika arbetarnas villkor. Och kom ihåg att totalantalet av dessa och andra faktorer ska multipliceras med antalet varor du köper. Hur många omedvetna val kan du räkna fram?
Detta är oöverblickbart för en enskild människa.
Den som ser det, lär att den ekologiska krisens lösning är inte att söka ett rent samvete – utan ett ekologiskt hållbart samhälle.
I det rådande läget ligger möjligheten i att söka kunskap och organisera sej tillsammans med andra miljösolidariska medmänniskor för att driva på politiken och marknaden till omställning. De gemensamt organiserade kampanjerna och handlingarna för att påverka har störst genomslagskraft. Att tillsammans med människor – när gemensam mobilisering lyckas kanske vi blir tusentals – demonstrera mot uranbrytning, protestera mot skogsskövlingen, välja KRAV-märkt mat och Bra Miljöval-varor ger en annan effekt i samhället, än fåfänga individuella försök att helt miljöanpassa sitt liv. Kampanjerna behöver syfta till att förändra lagar, regelverk och ekonomiska styrmedel, för att få bort de miljöhot som vi inte kan välja bort på egen hand. Man måste vara medveten om att man inte kan leva hållbart i det ohållbara samhället, utan måste ställa om samhället för att nå hållbarhet.
Varje medveten handling som en privatperson gör för att förbättra miljön är samtidigt värd att lyftas fram som exempel. En handling som att cykla till jobbet fungerar för den ene, medan den andra behöver bila till jobbet men kan installera förnybar energi i huset. Var och en kan se vilka goda miljöval vi har möjlighet att göra för att påverka andra, utan anspråk på att allt vi gör är miljövänligt.
Att försöka bli ett perfekt föredöme riskerar leda inåt i en labyrint. Hur kan man ha gott samvete om man nöjer sej med personliga val och inte prioriterar samhällets omställning? Till yttermera visso riskerar idén om föredömlighet att oavsiktligt leda till att miljövänner klandrar varandra för ”att du inte lever som du lär” eftersom det är omöjligt att välja bort allt miljöfarligt i det ohållbara samhällets vardag . Tänk så bra att istället berömma de insatser någon faktiskt gör, istället för att ta fasta på missarna.
Att tro att det ligger närmare till hands för de privilegierade samhällsklasserna att göra insatser för miljön och solidaritet är ett vanligt misstag – det är ofta de många med enklare förhållanden som är vana att visa solidaritet, även när det gäller miljön. De välbeställda har ofta längre till en insats – och de har så mycket mer materiellt överflöd att ge upp.
Så, spola ner den miljösvikande egoistens anklagelse ”du lever inte som du lär”. Det är ändå bara en miljöfientlig variant av den gamla Jantelagen. Och det är en logisk förlängning av egoistens grundinställning ”Sköt dej själv och skit i andra”. Men vi skiter inte i andra – vi bryr oss om att människor har lika rätt till en god livsmiljö, att naturens rika mångfald av former ska bestå i framtiden och därmed att samhällets politik måste sätta stopp för ohållbara företeelser som fossilbränsle, kärnkraft, kalhuggna landskap, giftiga bekämpningsmedel, fördärvade vattenekosystem och farliga kemikalier i vår närhet. Lär istället att hållbarhet löser du inte själv medans planeten fräts sönder där ute – utan hållbarhet är ett gemensamt projekt där vi ställer om samhället tillsammans bit för bit. Lär egoisten att svälja sitt gnöl. Han klarar sej ändå inte utan frisk luft, rent vatten, växter, djur och medmänniskor.
Krönika av Lars Andersson,
ordförande i Naturskyddsföreningen i Norrbottens län
Ordförande har ordet 2014-11-11.
