Hållbart resande i Norrland – förutsättningar och möjligheter i stort och smått

Att resa med tåg är ett av de trevligaste sätten att resa på som finns, förutom att det är ett hållbart sätt att ta sig från punkt A till punkt B, vilket kanske i grunden är det mest positiva, så får man på köpet möjlighet till sociala kontakter, byta idéer och intryck med medmänniskor. Vill man inte det så passar resan alldeles utmärkt också för egen kontemplation. Ja, det för med sig en massa goda saker att välja tåget före andra färdmedel. Att fler gör det är en förutsättning för att vårt samhälle ska nå målet att minska påverkan på klimatet och våra gemensamma livsförutsättningar.

Mot den bakgrunden väljer jag såklart tåget, i första hand när jag ska resa. Jag får ut mycket av resan och dessutom gör jag vår miljö en tjänst.

Jag och min sambo satte oss på tåget i Luleå en torsdagskväll för att tillbringa ett veckoslut i vår fina huvudstad. Vi såg fram emot en trevlig resa och att vakna utvilade i vimlet på centralen på fredag morgon. Tåget avgick prick på utsatt tid från station och vi tänkte att detta blir bra. Vi hann inte tänka tanken klart och passera bommarna vid bangårdsänden förrän det sprakade i interntelefonen och följande meddelande kom:

-Välkomna på SJ s nattåg mot Stockholm. Vi vill tyvärr meddela att vi kommer att bli fast i Boden drygt tre timmar på grund av snöproblem i Riksgränsen.

Vi kan såklart inte ha några synpunkter på väder och vind, det kan vare sig vi, Trafikverket eller tågoperatörer rå på. Självklart så reagerade vi på det inträffade som de luttrade norrlänningar vi är och konstaterade att, denna gång får vi extra mycket tåg för pengarna.

Det finns dock ett generellt problem som inte kan hänföras just till den aktuella händelsen utan rör mer ett övergripande plan som gäller regionalt här i norra delen av landet. Det är min bestämda uppfattning, vilken jag sannolikt delar med många, att tågresenärernas vanligaste problem är att tidtabellen inte är att lita på. Tur för oss denna gång att vi bara skulle på semester och inte hade bokade möten, skulle resa vidare eller hade annat viktigt som väntade på vårt resmål.

Ska vi få fler att använda tåget, inte minst här i norr, krävs förbättringar på det övergripande planet. Det handlar bland annat om att kunna hantera, till exempel den nu uppkomna situationen, så att vi som kom från Luleå hade kunnat fortsätta vår resa. Det går säkert inte av ekonomiska skäl, att ha rullande materiel i beredskap på alla stationer men det borde finnas lösningar som i alla fall skulle kunna minska förseningarna i någon utsträckning. Detta är också en mycket avgörande faktor för att till exempel affärsresandet med tåg i norr ska öka.

Det är en samhällsfråga att se till att förutsättningarna för att använda tåget, både vad gäller personresor och godstransporter, ökar. Därav kan inte hela ansvaret för lösningar på regional nivå ligga på tågoperatörerna enskilt; detta berör i hög grad också Trafikverket och politiken i vårt län. De transportpolitiska målen säger att järnvägen ska stärkas som ett led i omställningen till fossilfrihet och dessutom ska förutsättningarna förbättras för att fler personresor och godstransporter ska kunna ske med tåg. Särskilda pengar finns också avsatta för drift och underhåll – mycket viktiga investeringar, särskilt här uppe i norr där vi har en stambana med mycket dålig standard som enda stråk söderut mot resten av landet. Det finns också förslag på en särskild satsning av medel för att höja järnvägens kapacitet och göra systemet mer robust.

En tredjedel av de nationella utsläppen kommer från transporter; i mångt och mycket har vi inbyggda systemfel i transportpolitiken som bidrar till detta. Förhållandevis enkla lösningar kan komma till rätta med det. Det handlar i mångt och mycket om att till exempel förändra regler för reseavdraget, arbeta med stadsplanering där kollektivtrafik och cykel prioriteras, med mera.

När det kommer till resande med järnväg så finns några områden som bör prioriteras på det regionala planet;

  • Se till att tidtabellen går att lita på
  • Öka tillgängligheten, det vill säga fler avgångar, inte minst regionala
  • Höja standarden på det rullande materialet
  • Utveckla resecentra
  • Tydligare krav vid upphandling av operatörer vad gäller tidtabeller, komfort, miljö, standard på det rullande materialet och självklart, rullande material anpassat för vårt klimat.
  • Åtgärder för att öka kapacitet på spåren.

Inte minst kan säkert också intresset för personresor och kännedomen om vilka behov som finns hos norrbottningarna undersökas genom dialog och enkätundersökningar. Detta skulle kunna ligga till grund för en mer anpassad och genomtänkt strategi för hur vi gemensamt når våra mål, får en bättre miljö och inte minst får nöjda tågresenärer.

Vi kom fram fyra timmar senare än beräknat, vi hade en underbar helg i vår vackra huvudstad, så på det hela taget var det en trevlig resa. Förseningarna och den standard som ger lite övrigt att önska till trots kommer jag fortsättningsvis att välja tåget med förhoppning om kommande förbättringar för miljön och vårt allas bästa.

 

Stig Sörlin

Ordf Naturskyddsföreningen Norrbotten.

 

Print Friendly, PDF & Email
Gillade du det här? Dela med dig:
Det här inlägget postades i Krönika, Ordförande har ordet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*