Om vad vi inte står för

Det ljugs en hel del i media om att Naturskyddsföreningen är bakåtsträvare, står för stoppad utveckling, en ”död hand” över länet och så vidare av vissa politiker, företagsledare, lobbyister och företrädare för exploatörernas intresseorganisationer. Det är naturligtvis struntprat. Naturskyddsföreningen står inte för stoppad utveckling, utan för en väg framåt till en hållbar framtid. En del verksamheter är enkla för oss att ta ställning till utifrån våra mål, men oprövade saker måste vi överväga.

Omdömet är lågt i samhällsdebatten om miljö här i länet, men det är bara i det sammanhanget vi kan verka och nödgas göra oss hörda, på taskiga villkor. Lågvattenmärkena har varit många. På en skogsresa som Naturskyddsföreningen genomförde 1999 för att träffa människor i kommuner över hela landet kom bussen till Gällivare. En del kommunpolitiker mötte upp, vilket var positivt, men vad sades? ”Vi kan inte leva på ren luft!” sa en stålhård kommunist. Ganska talande – det hände vid den tiden när miljöförhållandena i kommunistländerna bakom den fallna järnridån blivit välkända, att i industriorter i Sovjetunionen och dess lydstater var miljöförstöringen katastrofal. Lokalt var luftföroreningarna så allvarliga att barn hade hälsoproblem. En visare politiker hade kunnat konstatera ”vi kan inte leva utan ren luft”, och utformat politiken utifrån den insikten.

En politiker från Pajala formulerade nyligen i en insändare i Svensk Jakt november 2013 vad han tycker att vi står för: ”Naturskyddsföreningen är motståndare mot livskvalitet” (Pekkaris påhopp – Vårt svar ) . Där lämnar vi för tillfället vad våra motståndare hittar på om föreningen.

Det är viktigt att få fram vad Naturskyddsföreningen verkligen står för. Men det är inte alltid lätt. Det finns både bland våra vänner och bland den breda allmänheten en del föreställningar som saknar täckning.

”Stoppa bygget av vindkraftanläggningar, stoppa vindkraften helt här i Norrbotten.” Det är uppfattningar som föreningen ibland förutsätts ha. ”Bygg ut vindkraften, och ta bort alla hinder för vindkraftens expansion”, anser andra att vår linje ska vara. Men vi har lyckats hitta en hållbar linje i vindkraftsfrågan. Vi har tagit ställning för en utbyggnad av vindkraften därför att klimathotet är allvarligt, och att hela samhället måste ställa om genom att avveckla atomkraften och fossilbränslena och bygga ut förnybar energi. Samtidigt är vår roll klar som naturskyddare – vi värnar skyddsvärd natur mot all slags exploatering, så där kommer ingen vindkraft på fråga. Vi har upprättat både stoppkartor och förslagskartor som finns här på hemsida (vindkartor). Vi måste klara den här balansgången för att lösa våra uppgifter med trovärdighet.

Vi är inte emot byggen generellt, även om en del motståndare försöker sprida den vrångbilden av oss. Bygget av Facebooks serverhallar nära Gammelstadsviken har diskuterats med uppskruvat tonläge om Naturskyddsföreningen. Vad som verkligen hände var att kommunen kontaktade oss i ett tidigt skede för att höra om vi hade invändningar ur naturskyddssynvinkel. Lokalkretsen kollade saken och konstaterade att bygget inte var inom naturreservatet eller natura2000-området och inga höga naturvärden hotades. Därför fanns inget att invända mot bygget, utan bara synpunkter för att minimera miljöpåverkan. En orsak till Facebooks etablering i Luleå var att Greenpeace krävde att företagets nya serverhall ska drivas utan klimathotande fossilkraft. Ett bra krav som nu verkställts. Från länsförbundet var vi nöjda med kretsens hantering av frågan. Inte desto mindre dök det därefter upp anklagelser både att Naturskyddsföreningen varit nära att stoppa Facebook-bygget, och anklagelser om att föreningen svikit höga naturvärden. En del blandar in Sveriges Ornitologiska Förenings initiala motstånd i frågan, och irriteras av att kommunen valde att använda intäkten på 6 miljoner från Facebooks markköp till skötselåtgärder och tillgänglighetsförbättringar i reservatet.

Rädda alla gammelskogar först, återskapande av förlorade biotoper som lövskogar kan komma därefter, är en synpunkt som hörts. Det råder svår brist på lövskogar fortfarande efter skogsbrukets lövträdshat på sextio- och sjuttiotalet. Ett tvåhundratal arter är knutna till lövskogarna och den vitryggiga hackspetten är en av dem som är akut hotad. Ingen häckning av vitryggen är längre känd i Norrbotten. Lövskogar i stora områden måste återskapas nu, även i naturreservat, samtidigt som alla gamla barrnaturskogar med höga naturvärden ska skyddas. Behoven får inte ställas mot varandra.

”-Visst är Naturskyddsföreningen emot jakt? Föreningen måste vara mot att döda djur och äta kött.” Eller: ”-Viltkött måste vara bland det bästa man kan äta! Att få kött från naturen precis som rovdjuren, utan någon plågsam djurindustri.” Ja, vad står föreningen för? Naturskyddsföreningen värnar naturen och är därför emot jakt som hotar djurarter (eller sänker deras antal onaturligt lågt). Men vi är inte emot all jakt. Samtidigt värnar vi floran som är knuten till betesmarker och slåtterängar, som hävdats för boskapsskötsel till mjölk- och köttproduktion ända sedan yngre stenåldern. Mjölkbönderna som fortsätter hävden förtjänar uppskattning. På marginella marker som inte passar för jordbruk har extensiva former för köttproduktion utvecklats världen över, vilka bygger på att kulturer specialiserats under tuffare naturförhållanden. I vår del av världen står samernas kultur och rennäringen för ett framgångsrikt sätt att hållbart nyttja skogar och fjäll. När det gäller köttkonsumtionen generellt i de rika länderna, vet vi att den orsakar största delen av klimatgaserna från livsmedelsproduktionen, och att stora områden för kraftfoderproduktion till djurhållningen ger onödiga kväveläckage som stör vattenekosystemen, och att vi måste skära ner vår köttkonsumtion kraftigt för att klara klimatet och ett hållbart samhälle. Kanske kan vi bara äta kött ett par dagar i veckan. Många i Naturskyddsföreningen är jägare som bidrar med stor naturkunskap till föreningen, och många medlemmar är veganer med stort miljöengagemang. Båda perspektiven behövs. Så alla veganer gör en utmärkt insats för miljön, samtidigt som de som äter hagmarkskött gör stordåd för ängsfloran. Och vi tycker att vargar måste få jaga älgar och andra vilda djur.

”Miljöbilar? Det måste föreningen vara för?” Det är inte alls givet. Bränslekonsumtionen från den omfattande privatbilismen ryms inte i ett ekologiskt hållbart samhälle. Exempelvis skulle inte Europas all odlingsbara mark räcka om den skulle användas för biobränsleproduktion till Europas fordonspark. Och mat går före privatbil. Egentligen finns det inga ”miljöbilar”, varje bil påverkar miljön negativt, men de fordon som behövs i samhället måste drivas med förnybara bränslen.

Hur ska vi då resa? Tåg är viktigt för långa resor. Fastän i Norrbotten saknar vi Norrbotniabanan. I Umeå ville naturvänner stoppa Bothniabanans dragning över sträckfåglarnas rastområde. Självklart måste vi kunna ta ställning för utbyggnad av järnvägen, det miljövänligaste fjärrtransportmedelet på land, samtidigt som vi har synpunkter på vart den ska dras och inte dras. Naturvänner får inte hålla tyst när anläggningar som vi behöver planeras på fel platser!

Många menar idag att naturen är det verkliga templet, och finner där ett rum för sina religiösa upplevelser. Någon strävar på sina utflykter efter kontakt med väsen från en uråldrig tro, en annan får i naturen sin nyandlighet stärkt. För andra är naturen den kristne gudens skapelse, medan ateisten inte ser någon högre makt. Alla är välkomna i föreningen, såväl buddhister, kristna, muslimer, ateister och andra, och vi kan inte förutsätta att andra medlemmar delar samma religiösa uppfattning. När vi förklarar naturens processer utgår vi från naturvetenskapliga grunder.

En föreställning är att Naturskyddsföreningen är politiskt neutral, men det stämmer inte. Föreningens mål är att få till stånd en god miljöpolitik genom vårt arbete, men vi anser inte att något särskilt parti måste genomföra den lyckade miljöpolitiken. Drömmen vore om alla partier ställde upp på det som behövs för miljön! Det stadgarna säger är att föreningen är partipolitiskt obunden. Vi står fria att kritisera eller hylla en insats från vilket parti som helst.

En del tar för givet att vi ska vara inriktade på samarbete med politiker och företagsledare. Andra är lika tvärsäkra på att vi ska vara inriktade på konfrontation. I själva verket är det avgörande för vår integritet och slagkraft att vi inte förutsätter någon av linjerna, utan avvaktar och gör bedömningar i varje sammanhang. Vi måste kunna pröva samarbete om dörren ser ut att vara öppen, och det kan finnas mycket att vinna för miljön, men vi måste vara beredda till konfrontation i debatten om naturen hotas och en inte viker sej.

Krig utgör i många fall den värsta tänkbara miljöförstöring. Somliga tänker sej därför att Naturskyddsföreningen vill lägga ner försvaret. Men hur stoppar man ett erövringskrig som syftar till ockupation av ett land för att tillskansa sej uran, kol, olja, metaller och mark? Föreningen har ingen uppfattning eller kunskap om hur militära konflikter kan hanteras. Med vapen, icke-våld, civilt motstånd, underkastelse eller på annat sätt? Det ligger utanför föreningens stadgar, policies och verksamhetsriktlinjer. Hos oss är man medlem för att man vill försvara naturen. Och man är välkommen att vara medlem oavsett om man vill ha ett militärt försvar eller om man är radikalpacifist, men frågor om försvaret får man driva i någon annan organisation.

Föreningen behöver medlemmar med olika insikter och åsikter. Det viktiga är att vi alla gått med för att värna naturen. När nya frågor kommer upp finns kanske ingen färdig linje, utan vi måste skaffa ny kunskap för att ta ställning i föreningens demokratiska process. Då utvecklas nya policies. Debatten går alltid vidare i föreningen och nya beslut tas, policies ändras, men det sker på basen av nya kunskaper och insikter.
Naturskyddsföreningens olika policies finns här att läsa: http://www.naturskyddsforeningen.se/om/dokument-media/policydokument

Och här finns Norrbottens länsförbunds ställningstaganden: http://www.norrbotten.snf.se/wordpress/vi-tycker/uttalanden-och-policys/

Lars Andersson, ordförandekrönika 2014-01-05

Print Friendly, PDF & Email
Gillade du det här? Dela med dig:
Det här inlägget postades i Krönika, Ordförande har ordet. Bokmärk permalänken.

6 svar till Om vad vi inte står för

  1. Julia Gullbrandsson skriver:

    Mycket bra skrivet! Det är beklagligt att snf utsätts för så mycket missuppfattningar och glåpord i Norrbotten, det är ytterst frustrerande. Men det är bara att kämpa på. Bra Lars!

  2. Simon Jonsson skriver:

    Pedagogisk och balanserad beskrivning av SNF i Norrbottens län. Tack Lars för din insats!

  3. Kjell-Arne Johansson skriver:

    Långt, men bra! Det tillhör dock retorikens grundknep att förlöjliga och klistra på etiketter. Såg i höstas en tv-debatt om nya gruvor, tror det var Fridolin och Lööf, där den senare sa: ”Men du är ju för järnvägsutbyggnad. Då behövs stål. Eller menar du att vi ska bygga järnväg med trä…”

  4. Tomas Lindström skriver:

    Bra skrivit. Instämmer i det mesta.

  5. Torun Bergman skriver:

    Jättefint och nyanserat skrivet! Ni gör ett fantastiskt jobb! Hälsar kollega från Västerbotten.

  6. Gösta Eriksson skriver:

    Bra skrivet Lars. Det är så här vi måste resonera för att ställa om till ett ekologiskt långsiktigt hållbart samhälle. Alla behövs!

Lämna ett svar till Kjell-Arne Johansson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*