Oavsett vad Skogsstyrelsen och Sundqvist hävdar är situationen akut!

SLUTREPLIK I ALTINGET 10 MARS 2020. Skogsstyrelsen bör tillsammans med länsstyrelserna och Naturvårdsverket bilda en krisgrupp som ser till att befintlig lagstiftning tillämpas. Vi måste förhindra förlust av biologisk mångfald i skogsbruket. Det skriver 20 miljöorganisationer. 

 

Vi efterlyser liksom Maria Gardfjell (MP) ett bättre samtalsklimat och ökad helhetssyn där man tar hänsyn till en mångfald av aspekter från allmänheten, forskare och en rad andra olika aktörer i samhället.

Det finns ingenting som tyder på att det råder något missförstånd om vad Skogsstyrelsens ledningsgrupp egentligen håller på med. Varningssignalerna har funnits i flera år. Herman Sundqvist beslutade att nyckelbiotopsinventeringar i nordvästra Sverige skulle pausas 2017-2018. Beslutet fick massiv kritik från länsstyrelsehåll, från Skogsstyrelsens egna anställda, naturvårdsforskare och miljörörelsen. Under pausen utarbetade myndigheten en ny inventeringsmetod för nordvästra Sverige som i större utsträckning möjliggör avverkning av skogar som annars skulle klassas som nyckelbiotoper.

De senaste 20 åren har dessutom cirka 55 000 nyckelbiotoper avverkats enbart i nordvästra Sverige. Därutöver har tusentals nyckelbiotoper avregistrerats i smyg av skogsbolag för att skogarna lättare ska kunna avverkas utan att ens Skogsstyrelsen märker det.

Skogsstyrelsen uppskattar att det är tre gånger vanligare att oregistrerade nyckelbiotoper avverkningsanmäls än registrerade. Cirka 25 procent av den avverkningsanmälda arealen i de registrerade nyckelbiotoperna avverkades årligen under perioden 2008-2014, medan drygt 65 procent av arealen i de oregistrerade avverkades.

Nyckelbiotoper är ett led i Sveriges naturvårdsarbete för att identifiera naturvärden, för naturvårdshänsynen i skogsvårdslagen, för certifieringsarbetet, och som underlag för framtida formellt skydd. Nyckelbiotoper i sig innebär dock inget formellt skydd. En nedmontering av det arbetet står rimligtvis i strid med EU:s miljölagstiftning där Skogsstyrelsen är skyldig att verka för skydd av bevarande av de skogsnaturtyper som omfattas av EU:s art- och habitatdirektiv.

Även miljöbalken har ett kunskapskrav där verksamhetsutövaren ska redovisa naturhänsyn i relation till befintliga naturvärden. Skogsstyrelsen är därför skyldig att vid tillsyn informera markägaren om förekomster av nyckelbiotoper, skyddade arter och andra viktiga naturvärden som berörs enligt miljöbalken.

Skogsstyrelsens rapport ”Skogsskötsel med nya möjligheter” är under all kritik och har kritiserats starkt av myndigheter, naturvårdsforskare och miljörörelsen. Rapporten berör inte miljöfrågorna tillräckligt sakligt och tar inte heller upp Sveriges åtaganden inom EU:s art- och habitatdirektiv. Ekosystemens bärkraft borde vara en självklar ram som sätter gränser för vilka förslag som är möjliga. Ett vetenskapligt råd där även naturvårdsforskare finns representerade borde ha granskat rapporten.

Klimatförändringar diskuteras som en anledning till ökad produktion, men diskussionen är ensidig och speglar inte den vetenskapliga debatten i ämnet. Kalavverkningar leder till stora växthusgasutsläpp och minskade kolförråd i skogsmarken. Den största delen av det som avverkas blir till pappersmassa och andra kortlivade produkter medan endast en mindre del till blir till långlivade produkter.

Det verkar som att Skogsstyrelsen är mer angelägen om att skogsbruket ska framstå som hållbart än att det faktiskt ska vara det. Så länge gamla skyddsvärda skogar fortfarande avverkas har vi knappt börjat arbeta mot miljömålen – potentialen att nå målen minskar för varje år.

En omedelbar upptrappning behövs för att uppfylla nationella och internationella miljömål. Skogsstyrelsens beslut kan det bli en bidragande orsak till att Sverige blir föremål för ett överträdelseförfarande inom EU. Det är inte bara Skogsstyrelsens anseende inom landet hos ideell naturvård, forskare, naturvårdsmyndigheter och den breda allmänheten som riskeras. Även utländska kunder till skogsindustrin riskerar att tappa förtroendet för naturvårdsarbetet i Sverige om nyckelbiotoper riskerar att avverkas i högre grad. Marknaden kan då hårt straffa den svenska skogsindustrin.

Skogsstyrelsen bör i samarbete med Länsstyrelsen och Naturvårdsverket skyndsamt bilda en krisgrupp för att se till att befintlig nationell och internationell lagstiftning tillämpas för att förhindra förlust av biologisk mångfald i skogsbruket. Oavsett vad Herman Sundqvist och Skogsstyrelsen hävdar är situationen för den biologiska mångfalden akut och vi måste agera snarast för att vända den negativa trenden.

Julian Klein
Talesperson, Skydda skogen
Isadora Wronski
Tf Sverigechef, Greenpeace
Mikael Sundström
Ordförande, Jordens vänner
Marcus Lidström
Tf ordförande, Naturskyddsföreningen i Norrbottens län
Katja Kristoffersson
Ordförande, Naturskyddsföreningen Jämtland-Härjedalen
Mattias Ahlstedt
Ordförande, Naturskyddsföreningen i Dalarna
Barbro Carlberg
Ordförande, Naturskyddsföreningen Östergötland
Margareta Wikström
Ordförande, Naturskyddsföreningen i Rättvik
Per Darell
Biolog, Naturskyddsföreningen i Alvesta
Christer Borg
Generalsekreterare, Älvräddarnas samorganisation
Tove Lönneborg
Ordförande, Fältbiologerna
Pella Thiel
Koordinator, Naturens rättigheter i Sverige
Viktor Säfve
Naturvårdare och småbrukare, Haddebo ideella natur- och kulturförening Hjärtats eko
Hjalmar Croneborg
Ordförande, Sveriges mykologiska förening
Martin Westberg
Ordförande, Svensk lichenologisk förening
Jan Brenander
Ornitolog, Skogsgruppen i Oskarshamnsbygdens Fågelklubb
Stig-Åke Svenson
Ordförande, Dalarnas Ornitologiska förening
Larsgunnar Nilsson
Ordförande, Tjust fågelklubb
Johan Lind
Ordförande, Naturfotograferna
Leif Lundberg
Medlem, Maskaure sameby

Gillade du det här? Dela med dig:
Publicerat i Biologisk mångfald, Länsförbundet, Nyckelbiotoper, Skog, Skogsstyrelsen, Skydda skogen, Sveaskog | Kommentarer inaktiverade för Oavsett vad Skogsstyrelsen och Sundqvist hävdar är situationen akut!

Naturskyddspriset 2019 till Gösta Eriksson

Naturskyddspriset 2019 tilldelades Gösta Eriksson, Boden för sitt initiativtagande och drivande av Bodens Skördefest och miljödagar. Motiveringen i sin helhet löd:

Bodens Skördefest och Miljödagar i augusti är Norrbottens största årligen återkommande arrangemang med miljö i centrum. Gösta Eriksson tog initiativet 1995. Fram till 20-årsjubileet 2014 var han den drivande kraften bakom evenemanget. Även efter att ha lämnat över ansvaret för miljödagarna har engagemanget fortsatt.

Skördefesten och miljödagarna har blivit en viktig mötesplats för utbyten av idéer och varor. Ledorden är miljövänligt, närproducerat och hälsofrämjande. Arrangemanget brukar locka runt 25 000 besökare och 200 utställare. Politiker och företag kommer gärna hit för att visa vad de gör för miljön. Boden blir därmed en plats som förnyar miljöengagemanget i länet.

Genom Gösta Erikssons stora engagemang, uthållighet och organisationsförmåga har miljödagarna utvecklats till en folkfest för bodensarna och många andra i regionen. Det är en storslagen miljögärning. 

Prisutdelningen och Göstas tacktal här nedan.

Gillade du det här? Dela med dig:
Publicerat i Boden, Folkrörelse, Framtidsveckan, Naturskyddspris, Skördefest och miljödagar | Kommentarer inaktiverade för Naturskyddspriset 2019 till Gösta Eriksson

En spännande föreläsningsduo på turné!

Johanna Stål, journalist och redaktör för tidningen Camino, och Eva Sanner, författare och terapeut, beskriver tillsammans både praktiska steg vi kan och behöver ta för en hållbar livsstil samt själsliga aspekter av naturkontakt som ger välbefinnande och motivation till förändring. 

Johanna Stål är författaren till Naturskyddsföreningens populära bok ”Ett hållbart liv” som kom 2018. Här finns hundratals tips för den som vill förändra sin livsstil för att leva inom planetens gränser. Även om man som ensam person inte kan rädda klimatet finns det många små saker var och en kan göra i sin vardag och många sätt att påverka företag, politiker och andra makthavare att ta sitt ansvar. 

Eva Sanner är psykosyntesterapeut och författare till ett antal böcker om personlig utveckling och miljöhänsyn. I ”Naturens hemlighet” beskriver hon ett ekopsykologiskt förhållande till naturen som är närmare och mer likt urfolkens. Ett förhållningssätt som ger oss kraft och motivation till handling. Vi är en del av naturen och kan stå upp för den! Ekopsykologi är en ny riktning inom psykologin som fokuserar på relationen mellan människa och natur och hur vi kan återskapa den på ett fungerande sätt. 

Eva Sanner och Johanna Stål föreläser på följande orter:
Kiruna den 17 mars kl 18.00 på Folkets Hus. Se facebook event här.
Gällivare den 18 mars kl 18.00 på Folkets Hus. Se facebook event här.
Älvsbyn den 19 mars kl 18.00 på Biblioteket. Se facebook event här.

De är tillgängliga för intervjuer före och efter föreläsningarna. Kontakta dem gärna!

Johanna Stål, johanna@caminomagasin.se, 070-408 69 36, www.caminomagasin.se

Eva Sanner, eva@evasanner.se, 070-939 70 63, www.evasanner.se

 

Gillade du det här? Dela med dig:
Publicerat i Älvsbyn, Gällivare, Kiruna, Klimat, Omställning, Planetary boundaries, Planetens gränser | Kommentarer inaktiverade för En spännande föreläsningsduo på turné!

Sveaskog, varför svarar ni inte?

I ett öppet brev, den 20 januari, kritiseras Sveaskogs tillvägagångssätt för markförsäljning av Leif Lundberg, Maskaure sameby tillsammans med Naturskyddsföreningens medlemmar Björn Mildh och Johanna Nilsson. Nu kräver de tillsammans med Naturkyddsföreningen i Norrbotten ett svar. Nedan följer det öppna brevet. 


​Bästa Anette, Fredrik och Lars-Erik

I vårt brev den 20 januari 2020 uppmanade vi Sveaskog att informera oss om den samlade arealen skogsmark som bolaget sålt inom Maskaure samebys renbetesmarker. Se brevet här.

Vi saknar fortfarande Sveaskogs svar.

I bolagets uppförandekod ingår nyckelordet öppenhet. Det innebär att skyndsamt svara på ställda, angelägna frågor. Men ju mer besvärande frågor vi ställer, desto längre tid innan svaret kommer.

Om det alls kommer.

Vi ser fram emot ett snabbt och klargörande svar.

Vänligen

Leif Lundberg, Maskaure sameby
Johanna Nilsson, medlem i Naturskyddsföreningen i Luleå
Björn Mildh, medlem i Naturskyddsföreningen.
Marcus Lidström, t.f. ordförande, Naturskyddsföreningen i Norrbotten

 

 

Gillade du det här? Dela med dig:
Publicerat i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Sveaskog, varför svarar ni inte?

Samrådskolumnerna ”hänsyn till rennäring” gapar tomma!


Sveaskogs vägdragning genom tjäderurskogen i Gijmiegielas, Maskaure sameby. Foto: Björn Mildh

Jämbördiga parter och ömsesidig respekt beskriver Sveaskog det själva som. 17 skogar på sammanlagt 334 hektar men inte ett ord i kolumnen för hänsyn till rennäringen. Så ser de verkliga samrådsprotokollen med Sveaskog ut, skriver Marcus Lidström, t.f ordförande, Naturskyddsföreningen i Norrbotten tillsammans med Leif Lundberg, Maskaure sameby, Björn Mildh och Johanna Nilsson, medlemmar i Naturskyddsföreningen.

Nedan följer brevet samt ett exempel på samrådsprotokollen:

Bästa Anette, Fredrik och Jenny,

Sveaskog framhärdar med sin osanna beskrivning av samråden med samerna och påstår gång på gång att de äger rum mellan jämbördiga parter med ömsesidig respekt för bådas verksamhet.

Sveaskog för protokollet vid samrådet. Formuläret har man själv utformat.

Redan innan kan samebyn få ett skriftligt besked om att Sveaskog vill ha ett högt positivt utfall. Industrin behöver råvara.

Samrådet här gäller 17 skogar på sammanlagt 334 hektar. Ofta är det betydligt flera.

Bolaget har lyckats pressa samebyn att säga ja till 9 skogar. De kalhuggs och markbereds och blir otjänliga som renbetesmark i många decennier framöver.

Notera att kolumnerna för hänsyn till rennäringen är tomma! Ändå är rennäringen klassad som Riksintresse. Det struntar Sveaskog i!

Detta är Sveaskogs s. k. samråd mellan jämbördiga parter och ömsesidig respekt! Den som vill kan läsa mera här.

Så har det gått till sedan 2002 när Sveaskog grundades. Innan dess var det AssiDomän och Domänverket. Marklavbetet har minskat med 70 % sedan 1950-talet och hänglavskogarna är avverkade. Renarna får svälta i skogslandet om vintern.

Återigen, det går inte att bedriva rennäring utan betesmark!!! 

Sveaskog och svenska staten, ni handlar djupt orättfärdigt.

Respektera vår urbefolkning samernas rättigheter!

Vänligen,

Leif Lundberg, Maskaure sameby
Johanna Nilsson, medlem i Naturskyddsföreningen i Luleå
Björn Mildh, medlem i Naturskyddsföreningen
Marcus Lidström, t.f. ordförande, Naturskyddsföreningen i Norrbotten

 

Gillade du det här? Dela med dig:
Publicerat i Arjeplog, Arvidsjaur, Herman Sundqvist, Okategoriserade, Renbetesmark, Samebyar, Samråd, Skog, Skogsstyrelsen | Kommentarer inaktiverade för Samrådskolumnerna ”hänsyn till rennäring” gapar tomma!