Naturskyddsföreningen i Norrbottens län
Det finns fula knep för att dölja en brist eller ett problem. Till exempel för att skyla över hur naturen drabbas av miljöförstöring, om man vill skydda sina ekonomiska intressen. Ibland har våra kära miljöbusar säkert gått på kurs för att lära sej knepen, men vi får nog tro att de ofta har kommit på idéerna själva. Mönstret upprepas på ett särdeles förutsägbart sätt. Att skämta bort allvaret är ett universalknep.
Låt oss börja vid starten av den epok då pappersmassaindustrierna etablerades. Varje människa med näsa och luktsinne i behåll slogs då av den unkna stanken redan på långt avstånd från fabrikerna. Det var inte acceptabelt för ägarna med en ärlig beskrivning av lukten.
-”Jajamänsan, här luktar det pengar minsann”.
Hur djupt doppade bolagsherrarna knävelborrarna i punschglasen för att komma på det motdraget? Pöbeln och politikerna fick inpräntat att tänka på pengar och välstånd när man kände den unkna stanken.
På sjuttiotalet hade kalhyggena blivit vidsträckta av den svårmättade massaindustrins råvaruhunger, och på hyggena växte björksly upp i mängd. Då tog man till Agent Orange, giftet av fenoxisyror som amerikanarna använt för att avlöva Vietnams skogar. Marknadsnamnet var Hormoslyr. När kritiken mot giftspridningen blivit stark, ställde sej jägmästaren framför TV-kamerorna och drack hormoslyr ur ett glas, för att ge bilden av något annat. ”Skål!”
För att få kliniskt vitt papper blektes pappersmassan med klor. Klor sipprade ut ur fabrikerna och bildade giftiga ämnen av olika verkningsgrad. Värst av alla var nog dioxin. På åttiotalet upptäcktes att fiskar i Bottniska viken blev missbildade av dessa gifter. Hornsimpa var en fiskart med tydliga symptom av gifterna.
Vi var en klass studenter som skulle göra studiebesök på en av massafabrikerna längs Norrlandskusten. Cheferna mötte upp med ett strålande gott humör, just efter att nyheten blivit känd:
”Hö-hö, har någon av er sett en hornsimpa? Det är svårt att tänka sej fulare fisk. Hohohohooo. Jaa, inte lätt att veta vad som är missbildningen inte. Ha-ha, ha-ha –ha.”
Och kalhyggen! Vilket tydligt ord. Möjligen ännu klarare på tyska: Kahlschlag! Säger precis vad det handlar om. Redan tidigt försökte skogsbolagen få bort ordet. Ordet föryngringsyta infördes. Gärna kombinerat till ”utsiktsbefrämjande föryngringsyta”. Men härom året tänkte Norra skogsägarna, LRF och Skoglig samverkan att det var dags för mer aktiv bearbetning. Man hittade på utmärkelsen ”Norrbotten vackraste hygge”.
Linjen är tydlig från ”det luktar pengar” till ”fula fiskar” och grönmålade hyggen.
Sveaskog har fått direktiv från regeringen att avkastningen ska höjas. Tidigare har bolaget avsatt naturvårdsskogar. Nu klassar man ner naturvårdsskogar till produktionsskogar så att avverkningarna kan öka. Arealen av gammal skog i landskapet är av stor betydelse för skogslevande arters möjlighet till överlevnad. Nu kommer gammelskogen att bli ännu ovanligare. Vad säger Sveaskog om det? Jo, att naturvårdsskogarna som blir kvar har högre kvalité, förståss!
När gruvexpansionen i Sverige ifrågasätts för att den förutom att riskera miljön även riskerar förutsättningarna för den växande naturturismnäringen, så har näringsminister Annie Lööf ett färdigt svar. Gruvturismen kommer naturligtvis att växa i betydelse.
Kinas industriella expansion är ledande i världen. Drivna kapitalisters verksamhet frodas i kommunistdiktaturen. Och man bromsar inte tillväxten genom att tvinga fram luftrening. Problemen med smog och luftföroreningar är omfattande. Långa perioder är luften så tät av smuts att sikten är skymd. Människor får sjukdomar i andningsorganen. En tidning som står nära det regerande kommunistpartiet kan dock meddela att det finns en stor fördel: Kinas säkerhet ökar genom att smogen hindrar fientliga utländska makter från insyn.
Lars Andersson, ordförandekrönika 2014-04-02
